Ärtans resa med Richard Tellström

I Ärtans resa - från dåtid till framtid är måltidsforskaren och etnologen Richard Tellström på jakt efter ärtans roll i den svenska matkulturen. Ärtor har länge spelar en stor roll i den svenska kosten - följ med på en en historisk rundvandring om de svenska ärtorna genom tiderna, hur det ser ut idag och framöver. 

Ärtan i svensk matkultur från förhistoria till vår tid

Ärtor (Pisum sativum) har här i Norden påträffats vid arkeologiska utgrävningar och kan dateras tillbaka till mellanstenåldern i boplatser i bland annat i Västergötland, Närke, Södermanland, Östergötland och Skåne. Men det är först under vikingatiden och medeltiden som ärtan slår igenom som ett vanligare livsmedel och då i södra Sverige. 

Ärtbröd under vikingatid

Torra ärtor maldes då till mjöl, och blandades med spannmålsmjöl av olika slag för att bakas till bröd. I Söderköping har man funnit brända gravbröd som bakats av åkerärtor och tallbark. De har daterats till vikingatid, år 850-1000. 

Kasta ärtor vid bröllop

Ärtor har i historien har kastats på nygifta på samma sätt som man gör med risgryn, alltså som en symbol och välgångsönskan om välstånd i det nya parets hus.

En stor del av kosten på medeltiden

Från medeltiden är ärtor mer vanligt förekommande i kosten. Vid utgrävningar av jordlager i Kalmar som dateras till 1100-talet har man påträffat större mängder ärtor som förmodligen kom de till staden genom import från kontinenten. De var vanligast på matbordet i kloster- och kyrkomiljöer.

Recept på ärtsoppa från 1500-talet

En datering på maträtten ärtsoppa kan göras utifrån matsedlarna i biskops Brask hushållsbok från Linköping omkring 1520. Där serveras vegetarisk ärtsoppa med sälspäck på måndagar, och vegetarisk ärtsoppa på fredagar.

Ärtor åt tjänstefolket

Från 1600-talet förekommer ärtor i matsedlarna på hospital- och fattighus, och då kan man anta att de fallit så mycket i pris att de blivit vardagliga nog att kunna serveras åt de mest utblottade i samhället. På 1600-talet serverades de också till tjänstefolk i Stockholm, två gånger i veckan varav ena gången med kött och andra gången med sik.

Lön i form av ärtor

Ärtor tillhörde den dagliga kosten på marinens fartyg tillsammans med bröd, och maten var en del av lönen för soldater och örlogsmän. Ärtorna serverades kokta i stuvningar eller som soppa, och inte bara på marinens fartyg i Östersjön utan också på Ostindiska kompaniets långresor till Fjärran östern under 1700-talet. Ärtor maldes också till mjöl, särskilt under 1700- och 1800-talen, och blandads med andra spannmålsmjöl för brödbakning. Ärtmjöl räknades till lågstatusmjölen medan vetemjölet rankades högst. 

Ärtan på 1800- och 1900-talet 

I handeln såldes på 1800-talet ärtor i olika färger, såväl gröna som gula ärtor, gråärtor och vid några tillfällen också bruna och vita ärtor. Under 1870-talet förekommer många tidningsnotiser om förgiftade franska ärtkonserver, som då var nya på marknaden. Producenterna hade genom tillsats av kopparsulfat fått ärtorna att bli mer gröna och därigenom framstått som av en bättre kvalitet. Dessvärre visade det sig så giftigt att många blev sjuka och dog av tillsatserna.

Ärtan i vegetarisk matlagning

Vegetariska maträtter och måltider, eller ”grönsaksrätter” började förekomma i borgerliga samhällskretsar runt år 1900. Då skapas vegetariska sällskap och man serverar vegetariska måltider, ofta av djuretiska skäl. Den 10 mars 1895 bjöds det på dem första vegetariska öppna måltiden i Stockholm och på den serverades faktiskt ärtor. Rätten hette ”Vegeta-belkotletter; franska ärtor och stekt potatis”. 

Första vegetariska kokboken 

Den första vegetariska kokboken på svenska kom ut 1895 under titeln Vegetarisk kokbok: en handledning i konsten att, till båtnad för helsa och kassa, på ett smakligt sätt tillgodogöra vårt bord, trädgårdens och åkerns alster” och var utgiven av fru Richard Andersson. Vad hon själv hette vet vi inte utan hon bar sin makes namn.